Det ska löna sig att göra rätt. Frågan är hur man ska kunna mäta vad som är rätt inom äldreomsorgen för att kunna hitta former för prestationsbaserade ersättningar. Det funderar regeringens äldresamordnare Eva Nilsson Bågenholm över.

– Vi vill hitta indikatorer som styr mot bestående förändringar, inte projektverksamhet, säger hon.

I december i fjol avgick Eva Nilsson Bågenholm som Läkarförbundets ordförande. Den 12 januari tillträdde hon som äldresamordnare. Hon har inlett med två intensiva månader med många möten, med personal, brukarorganisationer och andra som har kännedom om vården och omsorgen. Våren ska ägnas åt att utifrån dessa kontakter fördjupa problembilden och till att definiera förbättringsområden.

Eva Nilsson Bågenholm har en hel del konkret erfarenhet med sig till det nya uppdraget. Fram till i december jobbade hon regelbundet som läkare på medicinakuten på Sahlgrenska. Dit, som på andra akutmottagningar, kommer många gamla och sköra patienter i brist på ett alternativ som passar dem bättre.

– Akutjobbet har gett mig en tydlig bild av vad som händer när det inte fungerar, säger hon.

Regeringen har avsatt 3,75 miljarder för att förbättra vården av de svårast sjuka äldre. En grupp som svarar för uppskattningsvis hälften av hälso- och sjukvårdens och omsorgens samlade kostnader. Målet är, enligt de ansvariga ministrarna Göran Hägglund och Maria Larsson, att få omsorgen och vården i form av hemsjukvård, äldreomsorg, vårdcentral och sjukhusvård att samverka bättre kring de äldre. Ett annat mål är att resurserna ska användas mer effektivt så att vården och omsorgen i högre grad utgår från patienternas behov.

Ett viktigt medel för att nå dessa mål är prestationsbaserade ersättningar. För landstingen har det blivit allt vanligare. Det senaste är kömiljarden, som belönar dem som kortar sina vårdköer. För kommunerna blir det något nytt. Men det är inte helt lätt att hitta mätmetoder, medger Eva Nilsson Bågenholm.

Läkemedelsfrågan är en annan viktig del i hennes uppdrag. Rätt använda bidrar läkemedel till att förbättra hälsa och livskvalitet för de gamla. Men det finns gott om exempel där effekten blivit den motsatta. Felaktig medicinering har lett till biverkningar, som orsakat patienten lidande och onödiga inläggningar på sjukhus.

Äldresamordnaren är inte den enda som sysselsätter sig med detta och andra frågor med koppling till vård och omsorg av gamla. Bland annat pågår arbete med en nationell läkemedelsstrategi. Ewa Samuelsson, som är nationell samordnare för hemsjukvård, ska i vår komma med sina förslag om hur ansvaret för hemsjukvården ska föras över från kommuner till landsting.

– Mycket går i varandra, så det är viktigt att jobba tillsammans, konstaterar Eva Nilsson Bågenholm.

Hon ska även göra internationella utblickar. Den växande andelen gamla är ju en fråga som sysselsätter hela västvärlden. Lösningarna varierar beroende på sjukvårdssystem och hur man organiserar äldreomsorgen.

– Det finns inget land som löst detta, men säkert finns det delar i andra system som vi kan lära av, tror Eva Nilsson- Bågenholm.

Hennes uppdrag att hitta bättre svenska lösningar sträcker sig fram till 2014.

Lena Hörngren